Vi är på benen igen. Iris är sitt vanliga soliga, spralliga, goa, utforskande (och bara ibland uttråkad-gnällig och frustrerad-arg, samt på sistone mammiga) själv igen sedan i måndags. Jag har fått en släng av förkylning och i måndags var det jag som var matt och gnällig (och jag jag inte ens feber), så då fick mormor komma och underhålla Iris medan jag vilade.

Hemma är det mest Rune som gäller och jag och Henke har fullt sjå med att skydda den stackaren från Iris klåfingrar. Iris kan bli riktigt arg när hon inte får ta tag i Rune. Bättre det än att Rune blir arg på henne.